PÅ URSHOLMEN LYSTE FYRARNA BÄTTRE ÄN PÅ KOSTER

Den 2 februari 1867 dånade en sydvästlig storm med is och tät snö kring Ursholmen. Barken Thames sveptes in bland skären, bröts sönder mot berget och välte.

Två matroser spolades upp på skären, där de förfrusna och eländiga hittades efter mer än ett dygn. Tio man omkom. Fem av dem flöt iland, illa vanställda.

Många fartyg har gått under i dessa farvatten, ofta i isande vinterstormar. 1850 fick man igång två fyrar på Koster. Men de låg 64 meter över havet och ljuset försvann däruppe i snö, regn och dimma när de som mest behövdes. Besättningen på barken David Faye stirrade genom snötjockan och urskiljde en fyr. Alla var överens om att det måste vara Ferder med fast sken. Kapten kommenderade kursändring till nordost, rakt in bland skären vid Ursholmen. Besättningen räddade sig i skeppsbåten. Det var fyren på Koster de sett, men den usla sikten förvrängde blänken.

1891 ersattes fyrarna på Koster med ett nytt par på Ursholmen. Fyrbetjäningen flyttade ut på Sveriges västligaste bebodda ö, känd för sina mörka diabasstråk över de kala bergen, "Hin Håles harvedrag". Som om isoleringen inte var nog, så skakades Ursholmen 1904 av den värsta jordbävning någon plats i Sverige drabbats av.

Något egentligt jordbruk var inte att tänka på och de tre familjerna var beroende av fiske och jakt. Människor som vuxit upp här har berättat att valar ibland kunde svepa in i sillstimmen och ta för sig. Men aldrig rörde de båten eller näten med sina ofantliga kroppar. Bara en gång höll det på att gå illa. En båt seglade av misstag rakt på en sovande val som i förskräckelsen gjorde ett svep med stjärten och krossade några bord i båten.

Först 1930 fick Ursholmens fyrfolk en motordriven båt. Telefon drogs hit ut på 1940-talet och el 1960. 1931 släcktes det norra tornet och 1965 automatiserades det kvarstående.

Vill du veta mer om Ursholmen och fyren, så skall du besöka öns museum. Observera: Ursholmen och omgivande vatten är skyddade som naturreservat.